Jag sitter på Frankfurts flygplats. SAS-plan utanför fönsterna. Jag hör röster pratar ett annat språk. Ett annat språk än engelska. Jag försöker göra mig förstådd och höra så tydligt som möjligt, vilket inte är så lätt då man fortfarande är svinförkyld. Är det finska? Nej! “på tv… gick ut i strejk…” Det är svenska! Dom pratar stockholmska! Jag är förvirrad. Fler folk omkring mig börjar prata detta språk med varann. Jag reagerar över mig själv att jag reagerar på detta vis, jag vänder mig om. Överallt pratar dom svenska. Någon enstaka tyska. PÅ Planet hamnade jag brevid en flicka som visade sig prata både tyska och svenska. När hon frågade mig “Pratar du svenska?” blev jag så chockad att jag bara nickade. Jag hade varit vaken i snart 24 timmar nu. Ett dygn. Det går inte sova djupsömn på ett flygplan. Jag nickade till x antal gånger väl på SAS. Det tog 2 timmar. 2 timmar kvar till tryggheten. Planet var lite försenat. Men jag hittade ut i denna fjärde flygplats för detta dygn och jag fick mina resväskor och gick emot utgången. Där stod han. Min pappa. Av ren chock började jag gråta när vi kramades. Vi åkte hem till Hem. på vägen svängde vi förbi Sibylla. 2 kokta med mos. FY FARAO VAD GOTT! Hemma i Hem möts jag av två nyfikna katter som luktar på allt nytt som går att lukta på. Mamma är vaken fast det är sent och hon ska jobba dagen efter. En mammas kram har aldrig kännts så omfamnande. Katter som mjauar. De känner igen mig. Jag sitter och bläddrar i en Ellos-katalog, äter fralla med hushållsost. Jag har nu varit vaken i 30 timmar. Det är “för lite” vatten i toaletterna, handfatshandtagen vrids åt “fel håll” och jag har glömt vad en del ord heter på svenska för en stund. Jag är glad. Jag trivs igen. Det är här jag hör hemma. Dagen efter och telefonsamtal från mitt gamla jobb. Gamla kära KA, de vill ha mig igen. Jag möts av en massa Välkommen hem, frågor och kramar. Jag bara ler och säger att

“Ja, jag är oerhört glad att jag är tillbaka, jag skulle kunna byta 3 meter snö, KA & prickikorvmackor mot en gratis Hawaii-resa igen, om det vore så!”

Jag är i Sverige.
Sverige är bra.
Hem är bäst.
Trygghet.

Sverige, Jag älskar dig!

 

Jag vet att ni vill veta vad som hände. Men jag orkar inte just nu. Det är så mycket att jag inte ens vet vart jag ska börja. Jag tar det när jag har tid och lust. Vill bara njuta just nu.

Posted Tankar, Vardagligt |