Va nyss inne på min Namne-favorits sida på FB och vaaaad såg jag?! Jo; DETTA!!! Alla på samma gång! Weee!!

LOVE U ALL!

Äntligen börjar man känna sig som en riktig Au Pair. Äntligen börjar man må bra, känna sig som en i familjen. Och då har det bara gått 4 dagar. Men det blir så, när man blir behandlad på ett helt annat sätt, och kommer lättare överens med både vuxna och barn, utan att skapa missförstånd genom tystnad eller föremjukelse. Sen är det ju allra viktigast att barnen är snälla, lyssnar och visar respekt. Och det funkar, om inte alltid - men procentiellt oftast, eftersom att barnen blir fostrade på samma sätt. Och vet vad som gäller. Sen får de lov att gråta hur mycket de vill, det gör ingen skilldnad. Och det går lätt över, de totala 2 gångerna det hänt, på dessa 4 dagar. Det är annat, än annat det. Ja, jag skriver i kryptisk form, ni som förstår, förstår. Ni som inte förstår, blundar för sanningen, eller vad ni nu gör, ni kan väl fortsätta med det. Jag slipper’t. Och jag är såå lättad! Nog nu. Ja, bäst så.

Idag släppte vi iväg syskonen E’s nappar i ballonger till Tandfeén. Det va faktiskt min idée. Som beröm fick de pizza till middag & Cupcakes till efterrätt. Mja, en halv cupcake slank väl ner, men såå goda är dom inte. Då föredrar jag hellre frozen youghurt, som dessutom är mycket nyttigare! Nu ikväll fick jag bebis-E att somna på bara några minuter. Det förvånade både mig själv och (Frans)mannen i huset!

Dax att göra er (ni som vill) avundsjuka:
- i Februari är det slalom-weekend i bergen som gäller.
- i Mars blir det Hawaii
- i April kommer min favorit-mamma & favorit-moster på besök och då ska vi bl.a till Grand Canyon!
- i slutet av maj-början av augusti kommer jag & familjen att bo i Frankrike.

Dax att sova. I morgon är det IKEA-ärenden och lite annat på schemat. Vi ska dessutom till Universitetet och skriva in mig i en kurs (vilket är obligatoriskt som Au Pair, att läsa 3 tim/veckan). Jag hoppas historie-klassen är ledig!

DYGNETS LÅT:

Okej. Då är det klart. Efter att ha varit här i 3 dagar nu har jag insett en sak; jag behöver en klocka - ett armbandsur! Jag har verkligen aldrig varit den som är den. Den som bär ett arbandsur. Jag hade en vit en gång och istället för 2:an va där ett rött hjärta, det minns jag. Den fick jag lagom till när det va dax att lära sig vad klockan va. Senare fick jag en sån där klocka  med kardborreband som va såå inne ett tag i slutet av  mellnastadiet. Men det är allt. 2 armbandsur i hela mitt liv. Jag återkommer med bild när jag väl införskaffat mig en. Mobil går inte ha här, för man har inte alltid fickor på byxorna, eller väskan med sig överallt i hela detta stora huset. Ja, nu är det sannerligen tid för ändring - armbandsur, watch out, here i come! (Skratta gärna lite här åt mina fiffiga ord.)

DYGNETS LÅT:

Idag har jag ätit Frozen Youghurt för första gången i mitt liv. Konsistensen är… tänk dig isglass fast creamé-aktig. Och smaken… DELICIOUS!

Jag har nu kommit fram till mitt slutmål: Phoenix/AZ. Mitt nya hem är stort (Läs: S-T-O-O-O-R-T) och här bor 4 halva fransmän & en kvinna vid namn C. C är tillmötesgående och berättar för mig, talar till mig på ett sätt jag verkligen uppskattar. Jag och C ’snodde barnens spel förut och spelade Let’s Dance på Wii vilket va himla kul! Vi hann dock bara med en låt, för sen började barnens bio. Barnen, som alla börjar på E, är otroligt bra kompisar och leker kanonbra ihop och kommer bra överens. De berättar för mig och är alltid glada. Igår efter att jag kom hit va vi ute och lekte i trädgården och dom visade mig deras trädkojor och vi tog tiden när de sprang runt hela tomten. De har även apelsin- , clementin-, citron-, & grapefruktträd på tomten. En del som går att äta, andra bara för prydnads skull. Det finns massor att göra här, både innomhus och utomhus. Jag trivs, det gör jag absolut! Jag hoppas allt går bättre denna gången och att man blir kvar här!

Btw, idag är det strålande sol, inte ett moln på himlen & 16 grader varmt. Helt lagom, det är ju bara januari, vilket man lätt glömmer av i denna vårvärme.

DYGNETS LÅT:

Saknad. En känsla som är sådär kittlande, ruskigt härlig och obehaglig på samma gång. Jag har inte kännt nån större saknad medan jag är här i USA, inte på det sättet. Man hinner inte sakna, helt enkelt. Man kan ibland tro att man saknar; en person, en maträtt, ett ting eller vad som. Men det gör man inte - för man hinner inte. Alltså. Jag kan inte förklara helt och hållet med ord, men det är som att det är en slags försvarsmekanism som kommer fram innom en som bara inte tillåter en att känna den där känslan; Saknad. Det kanske låter elakt; men man ersätter personer, maträtter & ting med annat, på ett annat sätt, för stunden, tiden - medan man är här. Man kan märka direkt att det handlar om ytliga vänskapsband som skapas under denna process och man vänjer sig vid maten för att man har inte så mycket annat val, men det är faktiskt det man egentligen har; man har 1000 val. För det finns 1000 olika sorter av precis allt som har med mat att göra. Sen är det ju så; borta bra, hemma bäst. Hemma kommer alltid vara bäst. Och det är nu när jag verkligen är här, som jag verkligen vet att det är så; jag känner att det är så i alla mina fem sinnen jag faktiskt har. Det luktar bättre hemma, det smakar bättre hemma, det låter bättre hemma, det känns bättre hemma och det ser bättre ut hemma. Men jag saknar det inte, på det sättet. Jag ersätter saknaden med uppskattning. Det var månad ett som va ett chockartat saknads-anfall men nu när man varit här i snart 2 hela månader så bryr man sig inte längre. Man har gått vidare med alla sina sinnen och upptäckt Det Nya Livet och allt vad det kommer att innehålla. För lever ett annat liv, det gör jag. Nu är jag Sandra i USA, hemma är jag Sandra i Sverige. För man kan inte leva Sandra i Sverige i Usa. Det går inte. Därför kopplar jag bort hem. Hem är en säkerhet. Hem är tryggheten - och kommer alltid att vara. Jag vägrar ha känslor jag inte klarar av här. Därför känner jag som jag gör. Jag tillåter inte mig själv må dåligt under ett år det är meningen att jag ska må som bäst.Jag vill kunna titta tillbaka och bara le. Det blir bäst så.  Jag tillåter mig själv att vara egoistisk i denna situation. Även om jag inte saknar Hem, tänker jag på Hem & allt där till. Det finns ting här som påminner om saker & personer från Hem, det kan också vara en anledning; att varför sakna någon eller nåt som finns här runtomkring en, delvis, ändå? Ja, saknad är en krånglig känsla här i Staterna, därför tar man inte itu med den. Och jag drömmer om er så mycket, ni finns i mina drömmar. Platser och personer från hem. Det är som att jag tar en paus i mitt Sandra i USA till Sandra i Sverige under natten - och det behövs och det är helt underbart. Ni finns i mina drömmar, mitt hjärta, men framförallt, i Hem.

Jag saknar inte, kan inte få fram känslan.
Jag hoppas ni förstår.
Ni som vill finnas,
finns där.
Sen.
I Hem.

you can’t justify your impatience.

DYGNETS LÅT:

I morgon flyttar jag hit! 

I övrigt har jag åkt på en förbannad förkyldning som inkluderar munsår, feber, hosta, slemmig hals & ett dunkande huvud. Men jag överlever. Hoppas jag. Idag blir det packa och tvätta och städa för hela slanten.

DYGNETS LÅT:

Okej, dax för en USA vs SWE. Om bio. Bio i USA kostar väldigt snarlikt hemma i Sverige, likaså det svindyra godiset och annat tilltugg. Dock, mina vänner, så kan man få refill på popcorn och drickat. Vilket är väldigt generöst, men seriöst, hur många går ut och fyller på popcorn för att missa kanske 2 ganska viktiga minuter i en film man faktiskt betalat för att se? För nej, de är ju inte så generösa att de kommer in i salongen och fyller på (som de gör på restauranger varde gäller drickat, där borde Sverige ta efter!) Biosalongen i sig är ganska pampig, stort och ja, det är ju faktiskt USA det handlar om så man blev ju inte förvånad. Nu kan jag ju kanske inte tala för alla biosalonger, men av de 2 jag varit i, så. Det har gått nästan två månader för mitt liv i USA och jag har sett 4 filmer; dela det på två och det är svaret på hur många biofilmer jag ser hemma i Sverige under ett år! Men det liksom blir så här, det hör till Au Pair livet på nåt vis. Man vande sig ganska snabbt att se filmer utan undertext och det har jag gjort även hemma, då på det illigala sättet, lite då och då. Och ja, filmer i USA kommer ju ut före alla andra länder, känns det som. Också pluspoäng där. Det gäller ju även tv-serier och så vidare. Sverige är sega som as med sånt. Något som också är ganska vanligt, men som man egentlgien inte får, men som folk gör iaf (tydligen) är att har man sett klart en film, är det näst intill fritt fram att bara gå in i en annan salong som visar en helt annan film och se kanske slutet på den. Det är liksom ingen som bryr sig, direkt. Sen är det ju helt upp till en själv om man vill se slutet på en film, före man ens sett början. Jag vet inte men, det där bara händer väl ändå inte i Sverige, känns som att vi svenskar är “för lagliga” för det. Men egentligen, vore det ju bättre att göra det, än att inte gå på bio alls för att istället ladda hem. Faktiskt.

SAMMANFATTNING USA vs SWE innom Biofilmer & dess tillbehör:
- I USA är det refill som gäller. Överallt, i princip.
- USA har pampiga(re) biosalonger.
- Som Au Pair går man på bio oftare i USA än vad man gör hemma.
- Biofilmerna har premiär mycket tidigare än i Sverige.
- När man sett klart sin film man betalade för, “får man” gå till en annan salong och se slutet på den.

STÄLLNINGEN USA vs SWE:
1-1

Gjort ett kollage med lite spännande djur från Arizona. Inga direkta keldjur om man säger så…