Detta är andra dagen som jag numera feedar hall 2 på KA2 med grejer. Allt från små fjädrar och muttrar till stora pallar med diverse plast-saker. Ja, jag har “blivit befodrad” till Linefeeder, vilket är en ytterst viktig uppgift och sammarbete med truckförare och de som står på golvet i produktion. Utan mig skulle inget bli gjort, höhö! Detta ska pågå under några veckors tid iaf, sen får vi se vad det blir här näst. Om det ens hinner bli nåt här näst.
Detta är även andra dagen med frost på bilen. Burr burr. Inte helt okej. Frost betyder gå upp tidigare för att hinna få bort skiten, frost betyder kyla. Underkylt är värst av allt. Gå och dö tack!
När man bara vet. Och vet mer än andra. Och märker. Då känns det gött. Heja mig!
Är det några thriller-filmer jag verkligen älskar, så är det Final Destination (3an är klart bäst, hittills) & Saw. Båda två har nu kommit med en fjärde, respektive sjätte film. Älskar sånna panikfilmer där man riktigt irriterar sig på varför människor går in i ett visst rum, inte vänder sig om, inte kommer loss, ect, ect.
Måste se dessa när de komemr på bio! Final Destination kommer även i 3D, åtminstone i USA, hur det blir här i Sverige vet jag inte. Får se hur det blir.
Här har man gått och väntat och väntat och väntat och undrat varför mejlinkorgen är tom och inget konstigt nummer som ringer till mobilen. Nu förstår jag iaf varför. Min sida finns fortfarande inte tillgänglig för familjer. Har blivit lite missförstånd. Pratade med M på SI förut och hon sa det att P skulle tydligen ha ringt mig och meddelat att det behövdes göras lite korrigeringar i min intervjuv vi gjorde i Nässjö försnart en månad sen. Inte så att det blivit fel, utan mer att han ville kolla över några av frågorna med mig bara, så att vi är överens. Hoppas P ringer imon nu då! Om inte, lär jag ringa honom!
En fredag i dess olike var det igår minsann. Jag & Nyblom förfestade hos henne, sedan tänkte vi att vi skulle med 23.11 tåget, som givetvis inte gick över huvud taget (ja Putte, du hade rätt! Så!) Så, vi fick skjuts in av Lidzén och fick sitta och trängas med Tafs & Brandt. Väl framme blev det O’Learys för mig & Nyblom. Vi shotade tequila rose och ägde dansgolvet som aldrig förr. Inte klokt vad uppmärksamhet vi fick. Vi fick till slut nog, drog vidare hem med bussen för efterfest. Och ögonblicket när man ser en buss man ska med åka iväg, då finns det inga hämmingar för att komma med! Som den innebandykvinna man är, fick jag eld i röven och sprang i illfart till busstoppet. Nyblom försökte förgäves hinna ikapp, men hennes klänning hindrade henne dessvärre och det hela slutade med att hon sprang barbröstad halva biten, ungefär. Haha, urhärligt! Det bjöd hon på, helt enkelt! Go Malin! Väl på bussen fann vi Tony & en Grek. Vi peppade med dom att haka på efterfest, vilket slutde med sanningar och hångel i varje hörn, ungefär. Hemma halv 4. Heja livet!
Kvällens uppfinning blev en Pinepep! Superhemligt recept, men ska bjuda mina töser på det en vacker dag! Mumma!
Lite kvällstankar såhär på småtimmarna, i punktform dessutom;
1 · Peperoni är ganska bra på att missuppfatta beställningar, denna gången glömde de tillverka en pizza. Jaja, desto mer “rast” till mig och F. Tackar & bockar!
2 · Volvo har kommit fram till att nedskärning av folket på EUCD ska förbättra statistiken, jo för den andra halvan ska stå och se på hur de andra monterar, påpeka problem och onödigheter. Ptja, det är med viss tveksamhet jag ser fram emot nästa arbetsvecka. Men jo, klart det tåls att testas! Strukturera Mera, som man säger!
3 · Jag är ändå ganska imponerad på hur en Människa kan få ungefär halva Mullsjö Kommun emot sig. Bra jobbat, Loser!
4 · Hur kan man förvränga en mening som “Jag fattar inte hur du kan säga så till/om Sandra?” till “Jag fattar inte hur du kunde berätta det för Sandra?”… ?
5 · DÖD ÅT FARMVILLE!
6 · En del människor kan inte förändras. Nej. Faktiskt inte. Det är som att en del är ingjutna att vara på ett visst sätt. Det kan ses som både positivt och negativt, beroende på vad man har för relation till personen.
7 · Jag är både lite smått road och oroad över företag som skickar ut ganska viktig information till sina anställda via sms. Först var det via post, sedan via mejl och det nya nu är alltså; ja sms! Heja! Vi är ju faktiskt snart på 10-talet!
8 · Om man nu inte är det minsta intresserad av en person, varför ens uttala sig om “hur lika vi faktiskt är”?
9 · Det är förundrande över hur hela Sverige (känns det som) älskar att hata Anna Anka! (och ja, jag är en av dem)
10 · Om Claudia blir en utekatt i sitt nästa av sina nio liv, lär hon hamna i topp 3 på snabbaste-jägare-av-skogsmöss, var så säker!
Det är fortfarande tomt i mejlinkorgen och tyst i luren från andra sidan jorden. Sega amerikaner, jag säger då det! Tss.
På förmiddagen idag tog jag en sväng in till stan med Putte. Först åkte vi till smådjurskliniken, för inköp av Valentinos special diet-foder, vilket verkligen låg skrymmande till. Aldrig varit där förut, så. Vidare till Djurmagazinet för kattsand. Därifrån sedan till A6. Köpt minneskort till kameran, finally! Kikade även på laptop jag förmodligen kommer att införskaffa till USA. En mindre, men praktisk 14-tummare. Svart skal, vit innuti (tangentbord, osv). Inbyggd webcam och allt annat nödvändigt. 5 papp. Köper den först när jag fått familj och avresdatum, dock. Hann även med en sväng på Lindex (knästrumpor & håraccessoar), H&M (svart linne och kortärmad polotröja a’ la’ Preppy-style), Make Up Store (Läppstift nyans 711 ‘Naked’), KICKS (foundation, silvershampo & pärlemo-toning).
Övrigt:
Jag gillar inte “Jag bara skojade”-satiriska människor.
Jag gillar inte “Men snälla Åke“-hej-jag-är-tolv-år-människor.
Men jag älskar ironi när den används på rätt sätt.
Tidigare har jag verkligen hatat hur man kan separera ett sånt fint Morgonpass-team som Martina Thun & Olle Garp i P3. De gjorde verkligen min dag de fyra timmarna varje förmiddag 5 dagar i veckan på jobbet. Det har tagit lång tid för mig att vänja mig vid den nya trion; Martina, Hanna & Kodjo. Jag har aldrig redigt fattat tycke för varken Hanna eller Kodjo, däremot älskar jag Martinas skratt och man kan inte annat än le för sig själv mitt i växelspaksmonteringen när man hör det. Men, nu på senare tid har både Hanna & Kodjo fått mitt hjärta att smälta lite, speciellt Kodjo. Exempel:
-Jaha vad sysslar du med då? (Martina)
-Jag lägger kablar… (Snubben som ringer in & vill önska låt)
-Inte i toaletten väl…tss…(Kodjo)
Martina fnissar lite.
-Jo, det blir en del sånt ockå, ganska mycket faktiskt här på jobbet! (Snubben som ringer in & vill önska låt)
-Jahaa… (Kodjo)
Tystnad.
- …vad soft! Eller hårt… kanske… det vet ju inte jag… (Kodjo)
För att inte glömma hur bra skjuter in sitt härmande av folk eller hur vi människor skulle reagera i vissa situationer. Kodjo, vill du gifta dig med mig?
När det kommer till vänskap här i livet, kan man aldrig sluta förvånas. Över både det ena och det andra. Vänskapen har många ansikten, precis som när man är 7, 17 eller 70 år, och ser desto mer skiftande ut från person till person. Vad som man själv kan räkna som en sann vänskap, räknar andra som en falsk vänskap. Och tvärtom. Man tror man känner folk, man tror man vet hur folk fungerar och så vidare. Med jag känner såhär på mitt snart 24:e levnadsår; att inget spelar någon roll. Vad någon än säger, vad någon än tycker, vad någon än tänker. Alla är vi lika falska i grund och botten. Ärlighet är bara en mantel för att verka vara trevlig, för stunden. Jo, många gånger är det faktiskt så. För att det är enklast så, helt enkelt. I en grupp med människor; vänner till vänner, vänner till ex, vänner till pojkvän/flickvän, vänner till chef, vänner till medarbetare. Det gäller verkligen att akta sig för vem man gör sina uttal till. Och det här med “Jag lovar att inte säga någonting” är en sådan klycha så det liknar inget annat. Människor pratar, så enkelt är det. En diskussion på tapeten man gottar sig i, såras av, blundar för. Eller vad man vill, helt enkelt. Människan är ond, medmänniskan är snäll. Och så är det med det. Kan dom låtsas, så kan även jag. Men jag väljer att ha det så, för det känns minst komplicerat på det viset.
Stämningen på jobbet idag var något i obalans, och det är ju helt förståerligt när 2 av vårt lags medarbetare på EUCD var med om en olycka på förmiddagen. Samtidigt, så fick jag sms av en vän som hade haft en jobbig gårdag p.g.a vårat gemensamma ex och hans psykopatiska beteende. Det är inte lätt, när det är svårt; som man säger. Trotts allt lyckades vi övriga i laget åstadkomma ett någorlunda bra arbete, men statistiken är en annan femma, eftersom EOL’s stillastående problem också var inblandat i det stora hela. Vi avslutade ändå dagen kl 12, eftersom vi även har en deltidare i laget och skulle blivit ännu en mindre soldat i gänget. Som tur är, kom våra 2 medarbetare lindrigt undan i olyckan och befinner sig nu på sjukhuset i Skövde. Vi tänker på er.
DYGNETS LÅT: (som var önskelåten i Morgonpasset i P3 idag, jag föll direkt)
HEJ DÄR!
Detta är en blogg som läses på egen risk. Den kan vara allt ifrån blodigaste allvar, filosofiskt tillgivande, till ironiskt rolig, men framförallt så är den 100% Sandi. Jag bor i M-sjö, som ligger i Västergötland. Ägare av Ragdollkatterna Claudia & Valentino, hittat min själsfrände S - som oftast som alltid får mitt hjärta att att smälta, eller rentav hoppa över ett slag. Jag delar hobby med pensionärerna; släktforskning, skapar med scrapbooking, kopplar av med spännande böcker, facineras av heminredning, njuter av musik och älskar sega ostbågar! Och vad som än händer - HEJA LIVET!
