Igår när vi såg avsnitt sju av Planet Earth, så var det en hel del fåglar. därmed pipande fågelungar. Valle såg så rolig ut, när han satt där i soffan, tittade sig omkring för att se vart ljudet kom ifrån (surround), med helt uppstirrande ögon följde han dem till slut med blicken på TV:n, och när en fågel “flög ur bild” fortsatte han leta efter dem med blicken utanför TV:n för att se vart de tog vägen, han såg helt förundrad ut. Spännande var det nog minsann!

Jag & J har börjat titta på Planet Earth. Faktiskt himla intressant, och vackert framförallt. Man känner sig ganska liten på jorden när man ser avsnitten och dess innehåll. Och jag blir helt salig och börjar snacka bebisspråk när alla isbjörnsungar, vargungar, fågelungar, pingvinungar och framförallt elefantungar visar sig i bild. Jag älskar elefanter, vet inte varför, men det är nåt med dem! Det var i nåt avsnitt som en massa elefanter vandrade i en öknen, så blev det sandstorm och en elefantunge gick rakt in i ett träd, för han såg inget, plutten! Man kunde inte låta bli att skratta och tycka synd om han.

Idag är sista dagen jag rensar i lägenheten. Sista rummet: Förrådet. Det mesta som är där inne ska till tippen. Så det blir tippen för full rulle idag, så fort J kommit hem ;P Jag & mamma har städat lördag och söndag. Gick hyffsat fort. Tack för all hjälp, söta mor!

Sen är det över. Skönt.

Obehagliga tankar har kommit till mig och de utvecklar i de mest hemska tankar jag någonsin haft. Claudia, Lilla Hjärtat. Hon ska dö en dag. Det ska vi alla, visserligen. Men jag fasar verkligen för den dagen. Mina ögon tåras bara jag tänker på det.  Nej, en katt har ju tyvärr inte nio liv, utan lever kanske i högst 10 år. Eller, det är iaf snittet på en katts livslängd. Det kan bli 15, det kan bli 7.

Aldrig någonsin har ett djur fått mig att känna såhär. Hon är som mitt lilla barn. Hon är så go, har sånt härligt temperament och humör. Älskar henne verkligen, sen första gången jag såg henne, ynka 4 veckor gammal, föll jag för henne direkt. Hon har verkligen lyckats etsa sig fast totalt i mitt hjärta.

Satt nyligen och bläddrade igenom bilder när Claudia var liten. Åh, min lilla dunboll har vuxit så himla fort och vacker är hon, då som nu.

Älskade Lilla Hjärtat, DU BETYDER!

Ja, denna veckan blir det fullt upp. Sista plugg-veckan, med en sista inlämningsuppgift & ett slutprov. Sen ska det städas ur helt i lägenheten, framförallt tömmas det sista. Har ett förråd som ska tömmas också. Blä. Men det är bara att ta tjuren vid hornen. Imorgon ska jag dessutom till frisören, ÄNTLIGEN! Och på fredag är det möte med AMS.

Som sagt; fullt upp!

…och så är det med det. Varför? Jo, nåt jag funderat på sen några år.
Jag känner att jag vill heta så , helt enkelt. Har inte berättat för någon,
mitt eget val. Nu är det offentligt.

Drömde sjukt konstigt i morse efter att J åkt till jobbet. Jag var i New York av nån konstig anledning. Och det var jätteskumt folk, gatorna va mörka och tråkiga.. alla va typ punkare. Det va jag, och två tjejer från grundskolan som jag aldrig umgåtts med, väljer att inte nämna deras namn. Men vi var typ kompisar i drömmen. Sen va det nån yngre flicka med, kanske 12 år nåt sånt. Vi kom dit på kvällen precis innan affärerna skulle stänga. Vårat hotell var jätte sunkigt, typ bambu-byggt och hissen styrdes manuellt av nån snubbe som drog i ett tjockt rep..haha? Hissen va i trä och bambu den också. Vi var bara där över natten, sen skulle vi hem på morgonen igen. Hotellet låg precis vid en hamn, som låg vid flygplatsen. Flygplanen hade ungefär bara 80 meter på sig att ta fart, innan de skulle lyfta. Rätt som de va kraschade ett plan ner i havet och jag var livrädd - samtidigt från ingenstans kom Valle utspringande, hoppade ner i havet, simmade livrädd som om han var jagad. Och shit, tårarna bara sprutade, jag ropade efter honom och jag såg hur ham försökte simma tillbaka, kämpande som bara den. Det var lite som i slutet på en Disneyfilm, man vet att huvudpersonen klarar sig, men blir ändå smått ledsen. Han lyckades komma tillbaka iaf, även om han var påväg att drunkna. Och shit vad jag grät och höll om honom. Ville aldrig släppa honom. Sen vaknade jag, hade nästan börjat gråta på riktigt. Allt va så sjukt verkligt.

Älskade Valle, tur att det bara va en dröm..

Vår ute idag igen. Mycket uppskattat. Har precis borstat igenom Claudias päls, hon fäller bort vinterpälsen nu som bara den, så man får ta lite varje dag helt enkelt. Har varit uppe i gamla lägenheten idag också och rensat ur sovrummet och vardagsrummet på SLÄNGA/SPARA-saker. Nu är det bara toan, klädkammaren, tvättstugan, hallen & köket kvar. Även där, lite varje dag.

Nu är det plugg som gäller. Måste till bibloteket och lämna tillbaka romanboken också. Sista dagen idag.