KRISTALLSJUKAN
Det började ju i januari. Jag skulle jobba. Gick upp kvart i fem, as usual. Gick på toa, tvättade händerna och *POFF* så såg jag mig själv försvinna i spegeln. Allt blev svart för en stund. Jag såg till att jag la mig själv på golvet. Av ren chock och rädsla började jag gråta, baknade på den låsta dörren så Mike skulle vakna. Sa att jag svimmade. Men fortfarande snurrade hela rummet. Runt, runt. Även när jag låg stilla. Till slut slutade det. Så, tänkte att jag skulle lägga mig i sängen igen, men det räckte med att vri på huvudet och yrseln kom tillbaka. Mådde inte bra alls. Sov bort nästan hela dagen. Och lördag var det ju så klart. Skulle ju jobbat över. Vårdcentralen var stängd. Fick vänta tills måndag. Men jag mådde bra redan på söndagen igen. Så, vad skulle jag till vårdcentralen och göra egentligen? De tog sina blodvärden, blodtryck och kom med vice verca frågor. Nej, jag är inte gravid. Nej, jag äter duktigt. Nej, jag har inte mens. Nej, jag reser mig inte för snabbt. Mina prover visade bra. Så, var bara att gå hem. Sen. Ja, sen vet jag inte hur lång tid det dröjde. Men jag kände igen det. Det kom tillbaka. Oftast på morgonen. Tidiga mornar när jag sovit. Yrseln. Den började redan i sängen. Räckte med att jag bara lyfte huvudet från kudden eller vred på mit mitt i natten - och jag kunde vakna av att jag blev yr. Det går säkert över. Veckor kunde gå. Det kom tillbaka. Ibland var och varannan dag. Och ibland ingenting på flera veckor, sen tillbaka igen.
Idag är det oktober. 9 månader från januari. Då jag fick de första symptomen. Och i morse hände det igen. Jag vet ju att det går över, men det tar sån tid. Och jag kan känna mig tung i huvudet flera timmar efter första yrseln. Jag kände mig knappt körbar när jag åkte iväg till jobbet. Seg och övertrött. Ringde vårdcentralen. Jag pallar inte mer. Det kommer allt oftare. De tyckte jag kunde vänta till måndag. Nej, sa jag. Jag vill veta vad det är för fel på mig. Det är inte meningen att jag ska känna såhär var och varannan vecka. Så, fick akuttid vid halv 11. Kom dit. Blodtryck togs, frågor ställdes; “Gravid?” Nej. “Mens?” Nej. “Rest dig för fort?” Nej. EKG togs. Bra och normal rythm. Remiss till Ryhov. Samtal med pappa. Min älskade pappa som började läsa till undersköterska för många år sen. Han berättade om vad han trodde det kunde vara och bad mig sedan goggla upp mina symptom. Och voíla: Godartad lägesyrsel, KRISTALLSJUKAN - heter det. Det är nåt för er det, Vårdcentralen i M-sjö! Det är tydligen en vanlig folksjukdom, speciellt bland kvinnor.
Mm, just det. Tacka Gud för Google!

