Jag tål mycket. Jag tål att höra mycket. Jag tror det är för att jag tar till mig det så bra. Däremot är det ju såklart alltid bäst att höra sanningen från personen i sig. Personen det handlar om. Men jag kan förstå. Personen är rädd. Rädd för konsekvenserna av sitt sannings-sägande. Hur jag tar det. Det är synd att personen inte känner mig såpass väl. Då hade personen vetat. Att jag hade klarat av att höra det. Från personen själv. För jag vet. Jag vet varför. Jag vet varför personen sa så. Mig. Mig och mina fel. Mig och mina handlingar. Men personen borde förstå. Varför. Varför jag gör mina handlingar. Personen vet vad som ligger bakom det hela. Man kan göra så mycket fel. Och så mycket rätt. Man ångrar att man gjorde si, sa så. Man ångrar att man inte sa si, eller gjorde så. Egentligen, vi tycker likadant i det här. Du och jag. Jobbigt. Jobbigt är vad det är. Hela alltet. Jag kan förstå dig precis. Du anar inte. Hur mycket.

Så, konsekvensen av denna sanning är ändå ganska obemärklig.

Dygnets låt: Matt White - Love

Det är frågan. Vill man höra nåt sånt här? Och det av en person man kännt i många år. En person som var betydelsefull i den delen av sitt liv. Nattsamtal. Och han sa det:

“På det viset passar du och han bra ihop, ni är båda på samma känslomässiga nivå och ni ser alltid det goda i folk”.

Världens största sällskapsspel: Kärlek.

Alla är medspelare och motspelare med varann. Ena dagen det ena eller det andra. Vad som gör någon till en medspelare är om personen sköter det snyggt. Men, kanske personen fuskar lite. Klart man vill vinna, lixom! Ingen vill vara medspelare med en som fuskar. Det är svårt att sluta fuska om man verkligen vill vinna. Då släpper man nästan allt, och bara riktar sig mot målet. Taktikerna blir för flummiga. Medspelaren backar gärna lite. Laget splittras. Kanske bara just då. Kanske finner de varann igen, längre fram på spelplanen. Nya planer och nya chanser. Mot målet. Och om man inser då, att ens första taktiker inte var så smarta, då tar man helt enkelt till med nya under spelets gång. Man vill fortfarande vinna. Kämpa. Ge dig inte. Men sköt det snyggt. Just nu befinner jag mig i fängelset. Där har jag hamnat, utan att passera Gå. Jag står gärna över några kast. Känner att det behövs. Regler? Finns det? De är självständiga. Mina regler ser bra ut i mina ögon. Dina regler känns bra för dig. Jag önskar du kunde se mina regler, på det viset jag ser dem. Man kan få för sig att skapa regler under tiden. En regel som känns bra för stunden, gör gärna det. Men när man har kommit halvvägs inser man att; nej kanske var detta ingen bra regel alls. Det är det som är så bra med att stå över ett kast, man hinner tänka till. Vänta lite. Slow down. Men ibland går det inte. I Fia med knuff, är det helt enkelt meningen att man ska följa efter och knuffa ut sin motspelare. Vem ska knuffa ut vem först? Alla knuffar ut varandra ur spelplanen hela tiden. Jag vill inte låta dig stoppas. Bli orörlig. Jag vill inte behöva sätta dig i Schack Matt. Men ändå gör jag det, dumt nog. Varför? Spelets regler. Jag vet inte om jag vill vara en medspelare längre. Men jag vill heller inte vara en motspelare. Helst av allt vill jag nog stå över ett par kast. Bara titta på.

Jag vet inte hur det går ihop, men; sen när kan en medspelare och en motspelare prata taktiker? Ge tips? Fråga om lov? Vad är dina regler i detta spelet? Blev ni medspelare nu, eller vadå? Är jag motspelare till dig, eller dig? Ni förvirrar mig. Jag vill inte vara med mer. Pass.

Dygnets låt: Chris Isaak - Wicked Game

Idag har jag:
· Vaknat kl 12.
· Bäddat sängen
· Duschat
· Vikt ihop gårdagens tvätt
· Lagat mat
· Lämnat pappersinsamlingen
· Handlat
· Planerat resa med Pappa
· Ringt för att hämta Chloe
· Tänkt alldeles för mycket

Och nu ska jag se film och äta daim-glass, var så säker!

Idag sa en person, som jag knappt känner, något väldigt klokt till mig. Och såhär i efterhand är det ganska glasklart, det personen sa. Såklart det är så! Personen som jag knappt känner fick mig att känna lättnad. Tänka sig att även främlingar kan veta något som man behöver höra ibland.

Dygnets låt: Bonfire - Give it a try

Ni vet, den där känslan man kan få när man städat. Nöjd. Men jag är mer än nöjd. Jag gick till och med så långt att jag rensade ut lite ur mitt liv. Min neccesär, min garderob, mina lådor. “Oj, har jag en sån? Vad ska jag med den till?” Slänga-högen. “Den där har jag letat efter, hade nästan glömt att jag ägde den” Spara-högen. Underbart är det. Ut med det gamla, in med det nya. Rea på A6 gillar vi. Blus, jeansväst, singoallatröja, huvtröja, t-shirt.

Chloe har åkt hem en sväng, hem till Rödjebacken. Hon löper nu och ska paras. Så, det är bara jag och Fröken Claudia här hemma. Ganska skönt faktiskt. Slippa Chloe jama om nätterna. Hon kommer hem igen om ca 3-5 dagar. Så, snart kanske det blir kattungar här hemma :]

Kom på att det var väldigt dumt av mig att slänga in tvätten i torktummlaren vid denna tidepunkten. Det är ju faktiskt natt. Och det blev 28 grader här inne. Inte ok. Har 2 fönster på glänt iaf. Behöver luften.

Och Du. Du finns i mina tankar.

Dygnets låt: Creed - One last breath

Hua. Sol var det här, du har varit efterlängtad kan jag lova! Så, vad gör man inte när solen finns framme? Såklart man drar till Jönköping och beachar loss med en Emma och en Charlotte. Det blir till och med så bra att man badar. 13-17. 4 timmar i sol och bad. Och planering av en framtida fest. Men eftersom den är hemlig än så länge, så håller vi tyst på den fronten. Efter klockan 17 drar jag och Emma vidare till A6 en sväng. Rea. Sånt gillar vi. Hittade en blus för 49:-. Lade undan en väst. Köpte nagellack. Fönstershoppade lite på vad man ska inköpa imorgon då det blir ännu en sväng på A-sexan. LÖNING var det ja!

RESULTAT AV DAGEN: Ring aldrig VC, du vet aldrig vad för galen tant du kan få snacka med, ställ aldrig en fråga till en sommarjobbare på Elgiganten, du kan bli kvar i evigheter och en illröd rygg. Härligt värre!

Dygnets låt: Kick - Fest hos mig (Hands up remix)

Jag. Sara. Arthur. Jonas. Fredrik. Göran. Ted. Ervin. I Sandhem. I Falköping. I Lidköping. Och gårkvällen var… Kul. Spännande. Äventyrlig. Rolig. Underhållande. Mysig. Underbar. Ja, typ. Aldrig har det gått så fort att åka buss. Från Falköping till Lidköping. Och hem igen. “Va, är vi redan framme?”

Det bästa med att vara tjej är att kunna flirta till sig en halv hamburgare av killen i sätet bakom på bussresan hem. Och det bästa med att vara en kille som jag råkar tycka om väldigt bra, är att jag då delar denna halva hamburgaren med honom.

Min pappa är snäll och hämtar oss. J, F & T bokade plats där. Efterfest i bilen med lite countrymusik är aldrig fel. Bilder på FB. Såklart.

Dygnets låt: The Darkness - Love is only a feeling

Det är måndag. Och jag har nu semester. I fyra veckor. Jag har absolut inget planerat att göra på semestern. *BEEP*. Fel. Jag har nu planerade saker att göra. Idag tillexempel (sitter det ordet ihop, förresten?). Måndagsklubben. Lidköping. Nytt ställe. Nya människor. Äventyr är vad det är (blir!). Jag och grabbgänget. Ja. Kan faktiskt vara skönt och bara vara killar ibland. En annan stämning. Men den stämningen är varken bättre eller sämre än med tjejgänget. Det går inte jämnföra alls. Men, oavsett kön. Ikväll ska jag ha kul. Kul med stort K. Man säger alltid att det blir vad man gör det till. Tur att jag är jag då. Jag ska göra det Kul. Lidköping, here i come!

Och så var det Liseberg. Ja, jag är nog ganska galen som blir sugen på Liseberg när man hör på radion att Rainbow fallit ner. Vadå ute efter spänning? Mend et är som dom sa. Det finns alltid en risk. Spelar ingen roll om man åker Balder eller Sagoslottet - vad som helst kan hända. Speciellt när det gäller gamla åkattraktioner och fart. Så, ge oss bara sol så kommer vi dit också! Var 2006 sist. Dax igen faktiskt.

Och så Sandviken. Rötterna. Pappas rötter. Faster Inger och kusin Mikael. Lite släktforskningsdax. Och bara vara allmänt social med pappsen. Hitta på något tillsammans.

Och i helgen är det ‘Mexican Night’ med girlsen. Me like! Sen är det även tal om stuga vecka 32. Får se när Sandviken blir av bara.

Någon mer som har planer? Fråga mig, jag kanska kan bokas in ;]

Dygnets låt: Katy Perry - I Kissed A Girl och No Doubt - Hey baby!

Det finns folk som känner mig. En hel del faktiskt. Många väldigt väl. Många bara väl. Många mindre väl. 3 kategorier alltså. Och nu riktar jag mig åt kategori 1- De som känner mig väldigt väl. Det är folk som vet att jag inte ljuger. Inte för att jag inte vill, eller behvöver. Jag kan bara inte, helt enkelt. Så, när någon från kategori 2 - ‘bara väl’ - ljuger för sin egen vinning och påstår att det är jag som ljugit, har den inte riktigt koll på vad den gett sig in på. Och nej, jag kan inte ljuga för andras skull heller. Jag är läskigt ärlig, deal with it. Jag är också ganska läskigt nyfiken av mig, så jag frågar gärna andra också. Så, jag säger många gånger bara som de alla andra säger. Såklart man vill bli en i mängen liksom. Sen är det helt enkelt upp till var och en om det som sägs är sant eller inte. Det är det som är så bra med att känna mig väl, man vet att allt jag säger är sant. Däremot kan jag inflika “det är vad alla andra säger iaf” om jag är osäker. Och detta var ett sådant läge. Fast egentligen behövde jag inte det. För det hela finns till och med nerskrivet. Vem som helst kan se, vem som helst kan läsa. Så nej, lilla du. Allt är helt klart ditt eget fel. Från början till slut. Att anklaga mig för din knipiga situation är inte att tala om i detta fallet. Du har bara dig själv att skylla. *POFF* och så hoppade du ner i kategori 3 - ‘mindre väl’.

Och det är så sjukt. Jag upptäckte det igår. Kortspel. Ett vanligt kortspel. Och jag drack bara vatten till och med. Men jag kunde inte ljuga. Jag kunde inte låtsas ha kort som jag egentligen inte hade. Inte ens i spel kan jag ljuga (fuska heter det väl med ett finare spel-varients ord).

Jag är inte den som är den, som en del i kategori 2  - ‘bara väl’ - brukar säga.

Dygnets låt: Linkin Park - From the inside