Kan man bli mer Ragdoll än såhär? Haha, Claudia hälsar alla godnatt!

Ibland bara vet man. Helt enkelt. Det är såhär det borde vara. Istället. Kan inte folk bara inse det? Dumma dig. Men en dag kommer du förstå. Hoppas jag. Fast, kommer jag ens bry mig då? Tror snarare det kommer bli nåt i stil med
“Hate to say I told you so”.

Den dagen, den sorgen. Din sorg.

Nu har hon äntligen flyttat hem, Claudia! Hon tror att allt är ätbart, biter i allt. Åh, en radioantenn, *bit*, åh, en plastblomma *bit*, åh, en lampsladd *bit*, åh, en rottingkorg *bit*. Ja, ungefär så.

Sägs att jag hade en lyckad inflyttningsfest i lördags. Håhå. Nu fungerar även hemtelefonen och bredbandet i nya lyan. Ganska mycket lycka över det.

Idag kom min chef fram till mig och frågade varför han hade skrivit i sin almernacka att jag skulle vara ledig idag. Vart kan han fått det ifrån? Jag har varken tid eller pengar till att vara ledig. Haha. Han är ganska rolig ibland (Läs: Ofta!).

Igår var jag hemma hos Adela, min arbetskamrat som lägger tarotkort. Bland annat lades en dåtid-nutid-framtid-läggning och kortet jag fick på nutid blev tre svärd vilket betyder:

Divinatorisk betydelse: Stormiga kärleksförhållanden indikeras av detta kort. Tårarna, separationen, stridigheten och disharmonin kunde vara endast en tuff period i ett förhållande, men ofta indikerar detta kort en brytning eller en skilsmässa. Eventuellt kommer två att skiljas åt genom omständigheter som ingendera kan kontrollera, men om det förekommer en brytning, så kom ihåg att ett snabbt farväl är den bästa lösningen.
Negativ betydelse: Det finns förvirring, distrahering och alienation, men det resulterar mera från missförstånd och dålig kommunikation. Något arbete måste utföras för att lappa ihop ett förhållande, men det är fortfarande inte slutet på det hela.

Läskigt sant. Men man får såklart tolka det hur man vill.

Folk tittade. Sen pekade dom. En del kom fram och frågade om vi ville ha hjälp. Javisst självklart, men vår hjälp är påväg. Måste sett ganska underhållande ut. 2 brudar byta till reservdäck på Statoil. Sen kom hjälpen. Snälla kusinen. Det syntes att han och hans medkompanjon gjort detta förut. Troligtvis många gånger. Så, nu sitter ett fult litet reservdäck på Chevan, med illblå - jag upprepar - ILLBLÅ fälg. Haha. Ja, jösses! Så, gott folk, ge fan i att lägga småspik på vägen!

Att söndagar kunde vara så innehållande och underhållande ändå, det trodde jag aldrig.

Bacardi Melon. Trisslott. Dyr kräm. Diskmedel. Arg engelskman. Otippat hångel. Oinbjudna gäster. Blöta strumpor. Mårten-showen. Ryggridning. Rött halsband. Headbanging. Rådjur.

Ja, så skulle man kunna sammanfatta hela 17 maj. Och en bit inpå 18 maj. Och idag är det dagen på 18 maj. Och jag känner att… ja, vad känner jag? Jag vet inte alls. Inte en blekaste aning. Vad hände egentligen?

Äsch, jag kom där ifrån levande iaf. Det ska man vara glad över. Livet, här kommer jag. Vi säger så, så länge.

Ni vet, ibland kan man ju få för sig att det är tisdag, så går man en halv dag och inser att “Vafan, det är inte alls tisdag idag, det är onsdag!” Exakt så känner jag nu. Jag trodde det var 3 veckor kvar tills Claudia skulle flytta hem, men icke - det är redan nästa helg! Den 25 maj är hon 12 veckor och redo att lämna mamma Indra för livets alla äventyr och att bli min livskamrat. På bilden under är hon 9 veckor.

Dessvärre, eller hur man nu ska uttrycka det, kan det visa sig som så att Claudia har väldigt bra gener och är bra att avlas på. Så, det kan hända att jag blir fodervärd åt Claudia och ägare utav en av hennes avkommor isället. Och, ja. inte mig emot. Men, dna-provsvaren kommer dröja ca 2-3 veckor. Så fram tills dess kommer hon få bo hemma hos mig, tillsammans med en annan katt jag ska vara fodervärd åt. Troligtvis blir det Busiga Betty. Ska upp och hälsa på henne och de andra katterna i början på nästa vecka.

Jag och mamma var i stan i förmiddags iaf och jag har nu köpt mat/vatten-skålar, kattlåda, katt-transport och leksaker. Nu fattas bara klös/klätterställning.

Drömde om innebandy inatt. Det var en slags blanding utav Kyllemohallen, men mer öppet utåt Kohagen. Sen var det kanske bara 4-6 personer i mitt lag och vi skulle möta en massa småknattar, säkerligen 100 stycken, - överallt! Jag skulle vara back av nån anledning. Obehagligt. Jag var ju forward! Vi hann inte spela i en minut ens förräns motstånarna, knattarna, missade ett öppet mål (nej, vi hade ingen målvakt) och så skrek jag  och Malin det “Öppet mål” och då blev det avblås och time out för knattarna skulle snacka ihop sig. Men istället blev det fika i 21 minuter. 21 verkligen, inte 20. Och jag hörde att knattarnas tränare snackade massa blaj om oss, att vi var så dåliga. Haha. Var ju iof sant. Dessa knattar spelade även i små prinsessklänningar.

Helsjukt med drömmar!