Nej, det blev inte ända till 23.16, utan till 21.55. Ganska gött. Funderar på att börja städa här hemma inför morgondagen. Morgondagen är alltså likamed grillningen och allt det där. Det blev tydligen här.

Ganska sött att det låg 5 (eller va det 4?) maskrosor precis utanför dörren när man kom hem. Och den skyldige är?

Idag är det alltså Valborg - och jag ska jobba. Ända till 23.16. Tjohej.

Känns väl sådär.

Sägs att jag passar väldigt bra i det också. Håhå.

Yes. Jag slipper tandläkaren idag. Och det var himla tur för plötsligt fick jag betala dubbla hyror nu iaf. Hejdå 9000! Trotts detta känner jag mig ganska rik ändå. På annat. Men pengar också. Man ska inte klaga. Gilla läget.

Idag ska jag hinna ner till frisören igen och säga hur jag vill de ska göra. Eftersom jag blev mindre nöjd sist. Jag orkar inte se rufsig ut längre. Vill åt det där fluffet man hade för typ 4 år sen. Ska det va så svårt? Nej. Rykterna säger att dom är bra. Och att man blir nöjd. Bara för det kommer jag säker bli så onöjd man kan bli. Sen ska man väl hinna med nån slags matlagning. Gärna äta den också. Jag skulle vilja hinna springa rundan med, men kan bli lite tight där faktiskt. Får se, får se. Jobb 14-22. Måndag, Tisdag, Onsdag. Torsdag sägs det att det blir grillning nånstans. Hur ska jag ha råd? Det enda jag har råd med är tid, ungefär. Nångång under helgen kan vistas på Visingsö med Sandhems-släkten. Men det är fortfarande väldigt osäkert på den biten. En del pratar om crousing i Tidaholm också. Jag pratar om vädret. Vädret är ganska viktigt för mig. Och dig. Och alla som vill.

Heja livet, del 3! (Är det väl nu?)

Ni vet, man kan ju hamna i ett sånt där tillstånd där man är lite ostabil i psyket. Tror det kallas osäkerhet. En del vill få andra att tro “såhär är det faktiskt”. Fast det egentligen är på ett helt annat vis. Det är då man ska lyssna till sin inre röst. Vad säger den? Och instinkerna. I detta läget är den inre rösten och instinkterna överrens. Fullkomligt. Man visste det hela tiden, men ändå gnager den däringa osäkerheten. Då är det upp till bevis helt enkelt. Jag har inga problem med sanningen, men ibland är den svår att få fram. Man får lixom gå omvägar för att andra ställer till det. Men, inte mig emot. För jag är en sån därn’ som klyschigt nog lyder gamla hederliga citat så som: “Sanningen kommer alltid fram förr eller senare”. Och det gör den ju. I detta fall kom den fram förr, skulle jag vilja påstå. Det gäller bara att känna rätt folk. Och känna att man känner med dem, och att de känner med en själv. Man är lixom överrens.

*POFF* så blev du en stor levande lögn(are). Känns det bra nu?
Jag äger dig, med smör på. Inse det.

Ja, brännboll blev det. Fun fun fun. Köttros vs. Sandhems Livs. Vem vann sen egentligen? Donno’.

Blev inte riktigt de folken man hade tänkt. Men det gick väl bra ändå. Tillslut. Trotts alla påhitt. Seriöst. Det finns ju folk med problem, men sen finns det också folk som har problem med folk. Så att säga. Tragiskt måste jag säga.

Vi kan väl säga att Köttros vann, eftersom det var mitt lag. Hahaha. Vidare till Falsketa. Blev lite fotboll med min söta prinsess-boll där på stationen. Håhå. Folk tyckte vi var ganska underhållande tror jag allt. Vidare på förfest sägs det. Lisa Altemo, gamla lagkamraten i Innebandy. Det va inte igår det direkt. Rätt som det var spelade vi kort. Tydligen. Haha, jag hängde verkligen inte med. Lisa fick sista kungen och därmed dricka häxblandingen. Hua. Sen gick den runt också. Alla blev häxor. Typ.

Vidare ut då. Terrassen. Befolkat. Jonas var kungen i baren. Det blev en hel del drinkar sägs det. Och dans. Massa dans. Gängdans. Lalala. Mot slutet kände jag att det var dax för vatten. Massa vatten tack. Och tacka mig själv för jag tänkte på det, annars hade nog huvudverken fortsatt ganska rejält långt in på dagen idag.

Sägs att det är dagen-efter-mat på G nu. Tjohej. Bilder från kvällen finns på FB.

Jag sa nej. Denna gången. Åhå. Nej, inget jobb för mig denna helg. Jag är helt fri. Så, imorgon förmiddag blir det Jönköping för min del. Shopping. Helt för mig själv. Underbart. Ska hämta däcken också. Ganska mycket dax att byta dem nu. Har iof inga dubb, men ändå, ganska onödigt att slita ut vinterdäcken när det inte finns nån snö. Höhö.

Hoppas vädret blir snällt imorgon så att det blir brännboll. Vi är nog ett gäng nu sägs det. Göttisch.

Annars håller jag på att tvätta. Det var lixom dax.

Min nya fetisch: Calippo Ananas/Cirton.

Idag är det tisdags-torsdag. Usch. Sån sjukt seg dag. Tröttheten också. Blä. Jag vet inte hur många gånger jag gäspade mellan 13-14 idag, sista timmen innan hemgång. Ett tiotal gissar jag på.

Ja, man säger ju det. Att “Idag ska jag lägga mig tidigt” Och likt förbannat sitter man här, eller där. Och gör man nåt vettigt egentligen? Nej.

Gå och lägg dej, Sandi. Okej.

Efter 12-rasten idag flög känslan bara över mig - BRÄNNBOLL! Jag vill spela brännboll. Sugen as hell. Så, i helgen är min plan att samla ihop ett glatt gäng, öl & brännboll. Sägs att lördag blir den sista fina soldagen på ett tag nu, sen kommer regnet.

Den som ställer kan ju skriva upp sig på listan genom att kommentera. Håhå.

Barn är oslagbara när det kommer till uttalandet av deras tankar och tycken. Låt mig presentera Felix Karlsson, 3 år:

Vagnen hoppar till.
“Oj, Felix, vilken stor sten vi åkte på”
Vagnen hoppar igen (handrörelser)
“Oj en till sten!”
“Nähej, jag har slängt dom!”

“Du får säga tack för klubban Felix”
“Tack” (blygt och tyst)
“Säg tack högre”
“Tack högje!”

“Ni åka hem inte, Sandra åka hem inte, Eva åka hem inte”

“Jag klättra stegen inte”.